Maskrosbarn!

Maskrosbarn är barn som har föräldrar som har missbruksproblem eller har någon form av psykiskohälsa. Men som en maskros kan växa upp på den mest knepigaste ställe har ni sätt den i asfalten?

Det var en gång en flicka som heter Tindra, det var väldigt nära att hon skulle dö i mammas mage. För hennes pappa hade gjort mamma illa så pass att hon höll på att få missfall. När Tindra föddes så var inte hennes pappa med på förlossningen, för han hade druckit sig full. Det var då mamma förstod hur farlig pappa var.

Pappa hade svåra missbruksproblem. Och misshandlade mamma både psykiskt och fysiskt, så det blev svår psykiskt ohälsa. Mamma och pappa bråkade om vårdnaden. För dem gick ifrån varandra när Tindra var 2år gammal. Pappa var väldigt manipulerande. Fick dagis, socialtjänsten och andra viktiga personer på sin sida. Att det minsann var synd om honom. Det man kan säga att han var en psykopat.

Trots att pappa drack och använde droger. Han utsatte även sexuella övergrepp och misshandlade Tindra svårt. Så gjorde alla myndigheter den dumheten att pappa måste man ge chanser. Trots att han misskötte sig hela tiden genom att dricka och använda droger. Så fungerar en psykopat. Tindra var utsatt, men hon var modig. Hon vågade berätta det hemska saker hon fick vara med om när hon blev 6år och började på fritids, som i sin tur larmade socialtjänsten som satte stopp. Tindra skulle nu inte få träffa hennes pappa mer. Tindra slet ont ända tills hennes pappa tog tillslut sitt liv, när han fick en sista varning på att mista vårdnaden om Tindra.

Tindras mamma mådde inte bra och hade svår psykiskohälsa. Vilket Tindra protesterade i många år. Hon fick utstå mycket psykisk och fysisk misshandel vilket menas att hon kränkte Tindra på olika sätt men också att mamma slog henne.

När Tindra blev 13 började hon bo utomhus och på andra ställen som var väldigt ohälsosamt för henne. Så när Tindra fyllde 14,5 år gammal, så placerade socialtjänsten henne på ett behandlingshem där hon fick bo i 5år. Det var ingen som gjorde att Tindra och hennes mamma fick stöd och reparera deras relation under tiden hon bodde på behandlingshemmet.

Tindra kämpar varje dag och hon har pratat med sin mamma varje dag och pratat igenom det hon tyckte hennes mamma gjorde fel. I början gick det traggligt att få ihop en bra relation. I början ville mamma inte erkänna det hon gjorde fel. Blev arg och slängde på luren när dem pratade i telefon och slog ifrån sig allt det hon gjort! Ingen har hjälpt dem att reparera denna relation. Utan det har dem, hjälpt och tragglat igenom det fel Tindra tyckte hennes mamma gjorde fel. Det som Tindra sa ” erkänner inte du att du har gjort fel, så kommer våran relation att sluta och vi kommer aldrig mer att ha någon kontakt!” Idag är Tindra inne på sitt 34år. Hon och hennes mamma har kommit varandra nära.

Tindra är som sagt inne på sitt 34år hon har inga problem med alkohol eller droger. Klart att det liv hon haft har präglat henne. Men hon är ett maskrosbarn!

Hur det är att bo på HVB-hem!

Vad är ett HVB-hem? Det står för hem för vård och boende. Finns både för barn, ungdomar och för vuxna.

Det är tänkt att man ska få hjälp om man har missbruksproblem, har varit utsatt för en svår uppväxt.

Har så pass stora problem att man inte kan flytta till ett ”familjehem” för HVB-hem är även kallat för

behandlingshem där det ska jobba kompetent personal med utbildning.

Men Kristin blev det en helt annan vändning när hon hamnade på ett HVB-hem.

Hon har under hela sin uppväxt varit utsatt för sexuella övergrepp, misshandel psykiskt och fysiskt.

Enda sen hon var 5år gammal började hennes självskadebeteende som menas att hon gjorde sig själv illa.

Det fanns missbruk i familjen. Kristin hade olika familjer som tog hand om

henne en av familjerna hon var hos misshandlade henne.

Det blev för mycket för henne när hon var 14,5år så blev hon placerad på ett HVB-hem

som socialtjänsten hjälpte Kristin med. Behandlingshemmet var under all kritik.

Det var en väldigt otrygg plats för Kristin då hon utsattes av mycket hot om att hon skulle få flytta om hon inte skötte sig.

Första hotet var att om hon inte tog något och äta skulle hon få flytta. Då hade Kristin inte ätit på 3dagar.

Kristin försökte få förtroende för föreståndarinnan på behandlingshemmet

och berättade en händelse som hände när Kristin var liten.

Men då sa föreståndarinnan att hon hittade på allting. Och påstod att Kristin ljög om alltihop.

Det blev så att Kristin började prata med personalen på skolan,

om hennes upplevelser eftersom hon inte blev trodd på behandlingshemmet.

Hon fick utskällning av personalen på behandlingshemmet.

Det blev till en vana att hon hotades flera gånger att om hon inte skötte sig skulle hon få flytta

. En dag frågade Kristin varför de ständigt hotade henne och blev arg för så mycket.

Det var den enda gång hon lyssnade och hon fick ett svar.

Det var mycket hemska saker som hände när hon bodde där.

Både fysisk och psykisk misshandel, men också sexuella övergrepp.

Som personalen utsatte henne för. Kristin och hennes mamma fick ingen hjälp att reparera deras relation.

När Kristin hade varit på HVB-hemmet i ungefär 1 månad så skickades hon hem

till hennes mamma och Kristin rymde och var ute hela helgen.

Det fanns inget att göra åt den destruktiva relationen.

Det blev allt jobbigare att vara på HVB-hemmet, men personalen

använde ord som att jag bara krävde uppmärksamhet.

Och förstod inte varför jag inte åkte till kompisar m.m.

Enda sen Kristin var liten så har hon alltid haft problem att behålla vänskapsrelationer.

Så personalen tvingade henne ut på saker för att få lugn och ro ifrån mig.

Och varje gång som de andra ungdomarna som bodde på samma ställe som henne,

som hade åkt hem till sina anhöriga och Kristin blev ensam med personalen,

så fick hon ständigt höra. ”Är du nöjd nu att du får behålla oss för dig själv?” Vilket gjorde henne väldigt ledsen.

De skapade en falsk kärlek som gjorde Kristin trygg. Men som hon inte visste av vad det betydde.

Eftersom det kunde ena stunden vara snäll och nästa stund kunde de stå och skrika åt henne ”Slutar du inte får du flytta”

Hon tyckte om skolan hon gick på trots att hon ständigt fick utskällningar utav personalen på behandlingshemmet.

Det stod i hennes papper som socialtjänsten hade skrivit:

att hon fler tal gånger gjort sig illa, det hände att hon gjorde det på HVB-hemmet och då fick hon utskällning för det.

Ibland gjorde hon det i smyg för hon ville lindra på det jobbiga hon hade

det på behandlingshemmet och med det hon brottades

med om det hon varit med om under hennes uppväxt.

Hennes sätt att klara av de jobbiga situationerna som hände på HVB-hemmet

var att skriva mycket. Hon hade gjort en kista i sin förra skola innan hon flyttade

. Som hon satte ett lås, oj vad personalen undrade vad hon hade i kistan.

Det var den enda riktiga ventil som ingen kunde göra henne arg.

Men personalen var väldigt nyfiken på vad det var i den där kistan. Men det fick de aldrig veta.