Fiktiva världar med historia och magi.

Nuförtiden ska mycket inom filmindustrin expandera ut i ett eget slags fiktivt universum. Filmstudion Universal planerar att skapa ett eget ”monsterverse” där de ska likt Marvels ”Avengers” göra egna filmer om klassiska filmmonster såsom Frankensteins monster eller mumien och sedan koppla ihop filmerna för att sedan slå ihop de i en stor film. Monsterverse är bara en utav många nya ambitiösa världsbyggarförsök efter Marvels stora succé’ med sina sammankopplade superhjältefilmer.

Det finns dock en annan typ utav världsbyggande, det finns oftast i böcker och återskapas sedan på film eller tv. Star Wars kan vara undantaget som bekräftar den regeln med sitt rymduniversum. Några exempel utöver de två fiktiva världar jag kommer prata om är Harry Potter som har ett universum sammankopplat med vår riktiga i filmerna och böckerna. Det finns även nyare exempel såsom The hunger games. Världen där utspelar sig i ett mer postapokalyptiskt diktator-inspirerat Amerika men den där känslan om okända kulturer och miljöer är väldigt stark och ger den världen en egen slags karaktär.

Till de två världarna jag tänkte jämföra och så lätt som möjligt beskriva då.

Jag börjar med en saga som säkert är bekant för många. En saga om en viss ring. J.R.R. Tolkien skrev redan under början utav 1900-talet om den sagolika världen ”Midgård”. Jag kommer inte gå in för mycket på just karaktärerna och sådant då de enda karaktärerna jag vill prata om idag är den som omger och fyller ut världen omkring våra karaktärer på papper och på skärm. Midgård är på många sätt en standard för hur vi idag tror och ibland tycker att fantasy ska se ut. Tolkien har skapat en historia för världen med hur den skapades utav en guda liknande varelse och hur det redan från början fanns en mycket klar ond kraftspelare och en mycket klar god kraftspelare. Historien är lång och är omgiven utav magi. Trollkarlar, orcer, troll, onda härskare. Magin syns, känns och vibrerar inom varje detalj. Alverna kom före människan och sedan har vi också dvärgarna. Det är de goda raserna men även här finns det en del inre konflikter speciellt mellan dvärgarna och alverna. Tolkien har även gjort människorna så mänskliga han kan speciellt med deras dödlighet och brister. Men trots påpekanden om människornas mänskliga brister och lättkorrumperade natur så är allt det till skillnad från vår värld ett resultat utav magin. Midgård och dess mytologi är allt som en fantasivärld tycks ska vara, och att den är kreativt skapad lider det inga tvivel om. Jag vill också påpeka att även om jag vet en del utav Midgård och Tolkiens mytologi och fiktiva historia så är jag inte alls lika väl insatt som många andra är. Men man behöver inta vara insatt för att se de klara linjerna mellan det moraliska goda och det uppenbara onda, trots att det ibland är inre konflikter och komplicerade dilemman så brukar allt lösa sig när det goda ska övervinna det onda, och det där lyckliga slutet och de godas episka besegrande över de numerärt överlägsna onda som genom historien gång på gång tycks försöka göra det onda karaktärer gör: ta över världen. Ska tilläggas att denna värld förkroppsligas bra med mytologi och känsla i de världskända sagan om ringen filmerna samt den senaste ”The Hobbit” trilogin.

Om Tolkiens fantastiska värld är ett prima exempel på ett världsbygge inom fantasy genren, vad kan då mäta sig med det som redan har gjorts så bra och utförligt utan att falla in i den stora mängden Tolkien-inspirerade fantasy världar? Frågar du mig är det en värld utav is och eld. Bokserien ”a Song of ice and fire” släppte första boken i början utav 90-talet och till idag 2017 är det fortfarande två böcker kvar som ska släppas. Författaren heter George R.R. Martin och denna fantasyvärld känns idag mer igen för sitt inflytande i modern tv som ”Game of thrones”. George har gjort saker lite annorlunda från Tolkien. Där Tolkien skapade sin värld och sina karaktärer från första början så har George börjat med karaktärerna och miljön de lever i. sedan har hans värld expanderat och fyllts i med religioner, kulturer, språk och historia. I grund och botten är Midgård och Georges värld ”Westeros” lika varandra, men det är i det basiska de mesta likheterna slutar. George har inte skapat ett magifyllt universum med Hobbitar, alver och onda härskare. George har med inspiration från historia skapat en främmande värld bebodd utav människor. Riddarna och slotten finns där men magin är inte lika påtaglig med de flesta människor i de två fiktiva kontinenterna tycks tro att sagor och berättelser om uråldriga isvålnader och dylikt endast är en myt och att om det någonsin funnits har magin som en gång fanns där sedan länge försvunnit. De sista drakarna dog för över 100 år sedan att de var magiska var onekligen sant men de var i stil med serien mer som vildsinta reptiler lojala till sina ägare. Historien i George värld sträcker sig långt, men svar finns inte alltid där. Precis som vi idag har våra historiska skrifter och dokument så vet vi inte exakt vad som var sant. Många saker vet vi om men det som inte skrevs ner har bleknat bort med tiden och myter och legender omger oftast historien. Precis så har George gjort sin värld. Han har i princip tagit människor ifrån vår egen ofta våldsamma historia och stoppat de i en värld med seder, miljöer och magi som är lik vår egen historia men som förstorats till något mer episkt och magiskt. I denna värld är inte trollkarlar skäggiga snälla gubbar med magiska trollstavar, utan ett resultat utav den värld de lever i och det är en mycket grå värld där allt och alla är mer moralt nyanserade och man vet inte alltid vem som är ond och vem som är god. Folk krigar inte för godhet eller ondska, karaktär x dödar inte karaktär y för att karaktär y har en blå hatt, George har skapat en perfekt värld som blandar historia med fantasi och även om det låter mer som ett historiskt drama om brittiska kungar och medeltida politik så har den något alldeles eget, inget är exakt som historia. Människorna och husen eller områdena de tillhör har egna stilar och seder som känns familjärt men som är unikt för den världen. Och mitt i alla dessa mänskliga krig och politiska intriger där lyckliga slut sällan går att finna ligger i botten magin. Isvålnader som kan återuppväcka de döda och lägga till de i sin arme utav levande döda, ett stort hot mot alla människor men som i sann mänsklig anda är det ingen som tar ett sådant löjligt scenario på allvar. Drakar som väcker girighet och chock hos folk som skulle göra allt för att äga en drake och höja sin egna maktposition. Jättar som inte kommer med visdom eller människoätande sadism utan bara leva och fly från de dödas arme’. Trollkarlar och prästinnor som utövar blodmagi och mutilerar för att de står i uppdrag för tecken deras gud visar i elden. Om Tolkien skapade ett glittrande paradis med gott mot ont så skapade George en värld där människor anpassar sig efter miljön de lever i och har sina konflikter och våldsamma perioder. Kungar som är galna eller sadistiska efterföljs utav visa konungar eller rättvisa kungar och sedan fortsätter det hjulet och en ovillig kungs arvinge kan visa sig vara en mycket värre konung. Lite orättvist kan det tyckas i texten eftersom jag pratar mer om game of thrones men det är för att jag vet så mycket mer om Game of thrones. Jag har sett sagan om ringen trilogin kanske 3 gånger game of thrones har jag sett om minst 8 gånger, så en viss oneutral synvinkel har jag nog.