Att vara Autistisk

Du vet så lite om mig tyst som jag är,

du känner mig knappt det livet jag bär.
Ibland kommer frågor som du vill jag dig nu ska svara,

frågor som jag här och nu ej vågar dig besvara.
För mig är världen ofta så kaos,

att jag nu stannar upp och tar mig en paus.
Jag ogillar röran som mitt huvud mig ger,

mina inre känslor ingen nu ser.
När jag väl stannar upp för att alla omkring mig kunna höra,

när ni oftast ser att jag ej flera saker samtidigt kan göra.
Det tar på min kraft pulsen hårt i mig slår,

att inte kunna formulera mig eller prata öppet det är knappt att nån mig förstår.
Ibland kan mina känslor helt plötsligt vända och svänga,

jag går från ljusa tankar till det mörka sen jag omedvetande andra börjar sänka.
Jag vet att jag kan uttrycka mig så fel och såra ibland,

när det enda jag verkligen vill ha är fred och hålla din hand.
Mitt liv är som en pusselbit i alla möjliga färger jag både känner och ser,

jag har ett stort hjärta fylld med känslor till den värld jag glatt mot nu ler.
Jag försöker väldigt oftast tänka en aning realistisk,

trotts att jag har kaos bland mina känslor så är jag stolt som autistisk.

 Att Vara Barn

Jag är så tacksam över att jag blev en del av dig, även om jag inte är just som dig.
Du höll mig länge i din famn, där jag höll hårt i din trygga hand.
I livets skede kommer vi vara med om det mesta,

du är den som visat att man kan gå från den värsta, till den bästa.
Livet är för kort för att vi ska bråka och såra, när vi egentligen ska finnas där, älska och förlåta.
Trotts att du mig sårade så bad du om förlåt,

att du nu ville bygga upp allt igen och hålla mig hårt.

 Skada Mig Inte Mer

Hur är det att vara trygg, när jag lever i rädsla som liten och skygg.
Det finns ett missbruk i ditt sinne, som förändrar ditt inre.
Du satte skada i dig men även på dom du ville väl,

det vet du lika väl eftersom du sårat och förminskat min själ.
Jag önskar att värden kunde mig se och mitt inre nu höra,

min rädsla för dig och att fel nu då göra.
Jag är ofta så tveksam för att något våga till andra nu säga,

när jag inerst vet och ser vad som mig kommer att hända.
Jag trivdes ej det få som inerst nu vet,

kring det du mig då gjorde din lilla hemlighet.
Du kunde vara god men sen börjar det vända,

jag var rädd i mig själv att det igen skulle hända.
Du började nu skrika, jag står där och skakar

kommer jag nånsin från allt att kunna vakna.
Att leva med slag, 

gjorde mig så olycklig och svag.

Det hämar mitt inre,

där det har satt skada i mitt sinne.
Jag ville säga nej,

men vågade ej.
Tack till den friheten som jag äntligen nu ser,

nu kan du ändå aldrig nånsin skada mig mer.

 Att Leva Med Ditt Missbruk

Så fort problemen började komma blev du ej som förr,

du förändrades till någon annan du stängde din dörr.
Du började med flaska, du knappt kunde tackla

var på vi på dig började lacka.
Du vägra flaskan släppa och minnas det fina vi levt,

innan allt detta plötsligt blev så skevt.
Trotts att vi alltid ville för dig finnas,

var det knappt det du kunde minnas.
Tillslut börjar vi hopplöst allt nu släppa,

när du ej ville ge förändring och börja klättra.
Det är inte lätt att leva i lögner och ord,

du trodde jag inte visste mer än du förstod.
Du började tänka och ta mer hjälp än långt innan du visade vad du kunde,

genom att komma till insikt och ha en vilja av stål

när det var oss i ditt liv du nu behövde.