SÖRGISSJÖ GÅRD

På Sörgissjö gård, ca 3 mil utanför Örnsköldsvik,

har man bott och arbetat  i 7 generationer.

Vi fick en rundtur av Pernilla Berglund, en av gårdens nuvarande ägare.

Pernilla Berglund driver tillsammans med sin man Jörgen ett lantbruk som ligger i Sörgissjö, Gideå.

Det är dom två och Pernillas pappa Kjell som jobbar på bondgården.

Kjell tar hand om kvigorna ända fram till slakt.

Dom har drivit gården sedan 2009, men har bott på gården sedan 1994.

Innan dom tog över så hjälpte dom Pernillas pappa.

Det är en släktgård som varit i Pernillas släkt i 7 generationer sedan slutet av 1800-talet. 

Deras utbildning är att Jörgen gått en kurs på Nordvik.

Pernilla har ingen jordbruksutbildning utan är helt självlärd.

Dom försörjer sig inte helt på jordbruket utan

Jörgen jobbar på Husumfabriken och Pernilla jobbar på Gideågården.

Så länge Jörgen har fast jobb på Husumfabriken så har dom jordbruket på sidan om.

Jordbruket är på 40 hektar och dom har idag 23 dikor av rasen Hereford.

Gården slaktar ca 10-14 kvigor per år. Då väger dom 250 kg per styck.

Sedan så säljer dom ca 600 ägg per år. Man får ca 30 ägg per dag.

På gården finns många olika djur. Pernilla berättar vilka djur man har:
”- Kor, inte mjölkkor utan köttkor/dikor.

Vidare höns, ankor, minigrisar, getter, marsvin och kaniner

. Och 4 katter förstås, vi måste ju hålla mössen borta.”

Man har flera olika sorters höns där silkeshöns och stridshöns är två av de ovanligare.

Sammanlagt så har man 100 höns, 8 ankor, och mellan 55-60 köttkor.

Sedan tillkommer minigrisar, getter, marsvin och kaniner.

Dom höns dom har just nu är Stridshöns från Storbritannien,

Hedemora höns, Silkeshöns och ulliga Hedemora höns.

Dom livsmedel som produceras på gården är kött och ägg.
Vi frågade Pernilla om det är olika färg och storlek på äggen från olika höns?
”- Ja vi har gröna, bruna, beigea, och vita ägg här

. Det beror på hönsrasen

. Stridhönsen och silkeshönsen lägger så små ägg så de har vi inte till försäljning utan äter själva.”

SILKESHÖNS
Silkeshöns är en mycket gammal art som tros härstamma från Östasien eller Kina.

Det är en ganska speciell ras med flera utmärkande drag,

varav det mest unika är att fjäderdräkten nästan ser ut som päls.

De har silkiga fjädrar och tofs på huvudet.

Hönorna har en boll på huvudet medan tupparna har mer av en längre rockfrilla.
Silkeshönsen är lugna och nyfikna i sättet.

De mjuka fjädrarna gör att de har svårt att flyga och

de är därför både lätta att fånga och att hägna in.

Hönorna ruvar ofta villigt och pålitligt och brukar ta väl hand om sina kycklingar.

STRIDSHÖNS

Stridshönsen på gården är av dvärgras och är en av världens minsta höns

. De har karaktäristiska långa ben.

Namnet till trots är de en mycket tam och snäll ras.

Tuppen påminner faktiskt om en soldat där han spatserar omkring.
Arten har avlats fram för just sin graciösa hållning och används bl.a. vid utställningar.

Pernilla berättar att strids-hönan har svårt att ruva sina ägg just p.g.a. de långa benen

men även p.g.a. att hon inte har så tjock fjäderväxt för att hålla värmen.

Vi är på besök på gården dagarna innan korna släpps ut på sitt sommarbete.

Just nu har de en mindre inhägnad vid ladugården där de kan vara ute

. Under vintern bor korna för sig och tjuren för sig men på sommaren

får de vara tillsammans så att det kan bli fler kalvar.

Vi får veta av Pernilla att en ko är fullvuxen vid ca 3 års ålder medan en tjur aldrig slutar växa.
Tjuren de har idag är väldigt stor och väger över ett ton.

Nästa år är det därför dags för en ny, lite mindre tjur.

Det är ett ekologiskt jordbruk och inte ett KRAV-märkt jordbruk.

Det är ungefär detsamma, berättar Pernilla, men när man har ett KRAV-märkt jordbruk

så har man en stämpel som säljer mer men även kostar mer att få ha.

Deras utrustning på bondgården är två traktorer och alla maskiner

som man behöver för att så, skörda och bruka marken.

Sedan så har man en grävmaskin och en fyrhjuling

som är jättebra när man ska stänga av hagar åt djuren

. Slutligen så har man en skotare och en baklastare

De reparerar maskinerna själva när de går sönder

. Man finansierar det genom att köra åt andra i mån av tid.

Kan man ta semester då man är bonde? Pernilla svarar:

-” Nja, vi har varit utomlands några gånger och under sommaren

så försöker vi komma iväg någon vecka i alla fall.

Men med så mycket djur så måste man ha folk som kan se efter dom

och oftast så brukar någon då bo i vårt hus. Det är enklast.”
Att driva en bondgård är en livsstil Pernilla och hennes man tycker om.

Deras två barn är intresserade av att bo kvar på gården,

om de även kommer att driva jordbruket och bondgården vidare

får framtiden  utvisa, de blir i så fall den 8e generationen på gården.

Text och bild av Nicklas Gerdin