Storborgaren

 
Skolbarn fick åka 2 mil till Hädanbergskolan från ettan till sexan. Sen fick dem börja i Bredbynskolan från sjuan till nian. Det är 17 km bättre väg till skolan till Hemlingskolan,

så skolbarn får gå skola där till sexan. Sen får dem börja i Björna skolan från sjuan till nian. Sedan börjar dem att plugga på gymnasiet i Örnsköldsvik. Så man måste flytta till staden för det går inga många bussar till byn.

I Hemlig finns det en liten ICA butik och liten bensinmack. Så på vintern brukar man ta skotern till Hemlig och fara och tanka. 
Bågaliden är ett berg som man kan se till Solberg. Man bruka göra skoter utflykter dit

på vintern.

Storborgaren är en liten by som ligger på en liten ås, det ligger 6 mil från Örnsköldsvik. Sjön är på 10 meter djup, och yta på 4,74 kvadratmeter och befinner sig 272 m ö.h. avstånd från havet 81 km.
Vi har en bygdegård som i byn brukar har olika saker som har haft en 80-tal fest där.

Man kan kolla på hockey på en projektor och så kan man äta pizza och spela pingis.

Nu på sommaren så brukar det gå kor, en stor tjur och så en bagge, som kommer från Gålberget dem är så kelsjuka när bonden kommer med mat och så råmar dem.


På somrarna har vi en flagga mitt i sjön. Vi har haft Barjarn triathlon, vi har då flottar som följer med. De simmar över sjön ca 800 m sen springer dem 4,7 km till byn sen

byter man till cykel på 13 km. Dem flesta i byn har byggt flåttar i sjön. På vintrarna har

vi tre fina spår som bruka vara öppen på 2,5 km 7,5 km och så 15 km skidspår som vi

gör själv med skotrarna. På vintrarna så plogar några vägarna vid husen och sandar

med deras traktorer.

Teknik som kom till byn

 
Symöten var en tradition för tanterna i byn. Det var redan några gånger på 1920-talet.
I byn kom första radion på 1930-talet.
Telefonerna kom till byn på 1930-talet. Då fick man gå till en gubbe och ringa, efter var det bara där det fanns telefon. På 1940-talet installerades det en telefonväxel hos en gubbe i byn.
Bara några dagar innan julaftonen 1944 (eller 1945) fick byn el ström till husen.
Byborna grävde många timmar så att de skulle få rinnande vatten till husen,

detta hände i början på 1950-talet.
Tv kom till byn på 1960-talet. Det var min farfar och en granne längre bort i byn

som var de första ägarna till TV-apparaterna.
Storborgaren fick gatlysen på 1970-talet till gårdarna.