Jag har precis flyttat in i ett hus och det är perfekt på alla vis. Det finns dock några saker som jag inte begriper mig på.

Varför ska jag hjälpa de på återvinningen genom att separera plast, kartong, metall och så vidare? Jag menar, det känns inte speciellt roligt att göra deras arbete lättare, när de försvårar det för oss.

När jag kommer ner till återvinningsstation möts jag av en massa containrar där jag ska lägga ner innehållet som jag har i mina olika påsar i rätt container. Jag har redan sorterat det hemma, sköljt ur paketen noga och lagt allt i varsin återvinningspåse.

Att det skulle bli betydligt enklare för mig att bara slänga det mesta i soptunnan, råder det ingen tvekan om. För det finns alltid plats för mer sopor när sopgubbarna hämtar vårt skräp. Ändå gör jag det här.

Väl framme vid en av containrarna, får jag börja arbeta igen. Det går nämligen inte att bara hälla i det som redan är sorterat. Man måste plocka små delar och trycka in i de små hålen. Runt omkring containrarna ligger det skräp som har hamnat utanför och ingen har plockat bort det. Jag förstår dem. Frustrationen över hur svårt kommunen gör det för oss, får säkert många att i ren trots låta bli att plocka upp det lilla skräpet som ramlar utanför.

Det här med att försvåra för oss, verkar vara en trend. Jag kommer ihåg när vi bodde i en lägenhet från Övikshem, där torktumlaren undantagslöst stängde av sig efter en timme. Eftersom maskinen var av en sämre sort, tog det längre tid än en timme innan tvätten var torr. Givetvis. Vi var därför tvungna att traska nerför och uppför alla trappor en extra gång. Enbart för att starta maskinen igen. Helt onödigt. Och det slet på mina redan dåliga knän, som helst inte ens ska gå i trappor. Så tillgänglighet är nog inget som Övikshem känner till.

Förutom det här irriterande problemet i tvättstugan, var det enormt jobbigt att hämta eller lämna något i förrådet. Lamporna släcktes automatiskt lagom till att jag kommer in i förrådet. Då är jag tvungen att gå hela vägen tillbaka till ytterdörren för att tända den och sen göra ett nytt försök att hinna hämta något innan det blir becksvart. Som tur är har jag ficklampa på mobilen, för att kompensera höjden av snålhet från Övikshem.